lite bilder med mig gamla boyyyyyfriend dåraaaah
jag, alice och lisa tittade igenom lite gamla bilder när jag var hos lisa idag och vi hittade några riktigt tjusiga och jag tänkte; ni vill väl alla se min gamla kärlek, så here you go!
tog alla de finaste bilderna på mig och min älskling!!!!!!!! <3<3<3<3<3<3<3<3<3 puss asså.
skönt att någon bryr sig iallafall
denna helg var jag med om något väldigt traumatiskt. jag var sjuk. men inte vilket "sjuk" som helst, nejnej, herrn där uppe tyckte tydligen att jag skulle få något slags sjukdomsmedley. kanske kul för honom - inte lika kul för mig.
så när feberfrossan, hostan, förkylningen och huvudvärken var som värst, var det dags att få lite magsjukesymptom också. man tackar, man tackar liksom!
hursomhelst ser jag på detta som ett sätt att få reda på var lojaliteten i min familj ligger liksom, det hela var som ett slags test på hur alla reagerade på min plötsliga vändning (eller hur jag nu ska beskriva det hela)
som ni säkert förstår var jag i chock när detta hände - det var ju inget jag hade räknat med. så min första tanke var: jag ropar på pappa för att få lite moraliskt stöd (mamma var på tjejmiddag, hon hade självklart annars varit förstahandsvalet ("oj, vad taskig du är" kanske ni tänker nu, men ni kommer förstå varför om ni läser klart mitt inlägg)).
Jag: Pappaaaaaa, jag spydde nyss! (läs det med extra mycket ångest och smärta i rösten)
Pappa: Ojdå, hann du till toaletten? (läs det med extra mycket kbry på hela situationen i rösten)
Jag: Eh, ja?!?!?! (läs det med om möjligt ännu mer ångest och smärta pga hans svar i rösten)
Pappa: Puh! (läs det med 50% kbry och 50% lättnad i rösten)
Jag kan inte påstå annat än att jag var sårad, absolut inte. men jag bet ihop. det är så jag gör. och jag var fast besluten om att lyckas med mitt uppdrag - att få iallafall lite medlidande, så när jag lade mig i min säng igen bestämde jag mig för mitt andra offer: min bror, Tomas. Om jag inte kan få någon som klappar mig på huvudet kanske jag iallafall jag få ett glas vatten, tänkte jag. Men ack så fel jag hade.
Jag: Tooooomas, jag spydde nyss.... skulle du kunna hämta ett glas vatten åt mig? (läs detta med extrem desperation och uttmattning i rösten)
Tomas: Chilla jag spelar!! (läs detta med viss irritation, ilska, och kbry i rösten)
Så även där var min chans till en familjemedlem som brydde sig putsväck. Det andra slaget gjorde - om möjlig - ännu ondare. Inte nog med att jag redan fått stå som en kägla när ett bowlingklot kom rullande med pappaincidenten, blev jag här även berövad ett glas vatten. Det är inget jag kommer glömma i första taget, men jakten efter sympati fortsatte till mitt sista, men också pålitligaste, offer.
Jag hade nu kommit så långt att jag inte krävde någon klapp på huvudet. Jag behövde inte heller något vatten. Allt jag ville ha var lite medömkan men när jag skulle ringa min mamma var jag nästan helt slut på krafter efter kvällens påfrestningar. När det otroliga sedan hände tändes hoppet på nytt; min mamma ringde mig, och inte tvärtom.
Mamma: Hej älskling, hur mår du? (det detta med lite halvglädje, bubblighet och allmän orolig mammighet i rösten)
Jag: Inte så bra, jag spydde nyss... (läs detta med extrem trötthet och som ett rop på hjälp i rösten)
Mamma: Men lilla gumman!! Ska jag komma hem?!?!?! (läs detta med hur mycket moraliskt stöd, medlidande, bryhet, sympati och medömkan i rösten)
Det var fantastiskt, och nu har jag verkligen lärt mig: Tredje gången gilt.
så när feberfrossan, hostan, förkylningen och huvudvärken var som värst, var det dags att få lite magsjukesymptom också. man tackar, man tackar liksom!
hursomhelst ser jag på detta som ett sätt att få reda på var lojaliteten i min familj ligger liksom, det hela var som ett slags test på hur alla reagerade på min plötsliga vändning (eller hur jag nu ska beskriva det hela)
som ni säkert förstår var jag i chock när detta hände - det var ju inget jag hade räknat med. så min första tanke var: jag ropar på pappa för att få lite moraliskt stöd (mamma var på tjejmiddag, hon hade självklart annars varit förstahandsvalet ("oj, vad taskig du är" kanske ni tänker nu, men ni kommer förstå varför om ni läser klart mitt inlägg)).
Jag: Pappaaaaaa, jag spydde nyss! (läs det med extra mycket ångest och smärta i rösten)
Pappa: Ojdå, hann du till toaletten? (läs det med extra mycket kbry på hela situationen i rösten)
Jag: Eh, ja?!?!?! (läs det med om möjligt ännu mer ångest och smärta pga hans svar i rösten)
Pappa: Puh! (läs det med 50% kbry och 50% lättnad i rösten)
Jag kan inte påstå annat än att jag var sårad, absolut inte. men jag bet ihop. det är så jag gör. och jag var fast besluten om att lyckas med mitt uppdrag - att få iallafall lite medlidande, så när jag lade mig i min säng igen bestämde jag mig för mitt andra offer: min bror, Tomas. Om jag inte kan få någon som klappar mig på huvudet kanske jag iallafall jag få ett glas vatten, tänkte jag. Men ack så fel jag hade.
Jag: Tooooomas, jag spydde nyss.... skulle du kunna hämta ett glas vatten åt mig? (läs detta med extrem desperation och uttmattning i rösten)
Tomas: Chilla jag spelar!! (läs detta med viss irritation, ilska, och kbry i rösten)
Så även där var min chans till en familjemedlem som brydde sig putsväck. Det andra slaget gjorde - om möjlig - ännu ondare. Inte nog med att jag redan fått stå som en kägla när ett bowlingklot kom rullande med pappaincidenten, blev jag här även berövad ett glas vatten. Det är inget jag kommer glömma i första taget, men jakten efter sympati fortsatte till mitt sista, men också pålitligaste, offer.
Jag hade nu kommit så långt att jag inte krävde någon klapp på huvudet. Jag behövde inte heller något vatten. Allt jag ville ha var lite medömkan men när jag skulle ringa min mamma var jag nästan helt slut på krafter efter kvällens påfrestningar. När det otroliga sedan hände tändes hoppet på nytt; min mamma ringde mig, och inte tvärtom.
Mamma: Hej älskling, hur mår du? (det detta med lite halvglädje, bubblighet och allmän orolig mammighet i rösten)
Jag: Inte så bra, jag spydde nyss... (läs detta med extrem trötthet och som ett rop på hjälp i rösten)
Mamma: Men lilla gumman!! Ska jag komma hem?!?!?! (läs detta med hur mycket moraliskt stöd, medlidande, bryhet, sympati och medömkan i rösten)
Det var fantastiskt, och nu har jag verkligen lärt mig: Tredje gången gilt.
viktiga saker här dåvaaa
vill börja med att säga att ni inte ska ta mitt förra inlägg bokstavligt. det är ikke så jag rullar. och när vi rätt ut det skulle jag vilja dela med mig med en fantastisk video. hehe. min och emilias humor liksom. och min nästa drömkille assoooooow??????????????????????
det är one tree hill som ger mig all visdom
en månad och åtta dagar kvar
mina föräldrar har liksom alltid varit sorten som impulsivköper saker; tv, bil, landställe, hus. men jag trodde då aldrig att min pappa skulle impulsivköpa en resa till USA till oss två.
gråter typ av lycka.
har velat detta i alldeles för många år och nu ska jag dit. herregud, jag ska på wizarding world of harry potter ffs! helt sjuuuuukt.
Dessutom ska vi typ roadtrip:a genom hela florida i en cab. eller ja, inte hela florida, men hehehhehe.
Fort Myers, Orlando och Miami. Alltså jag klagar ju inte direkt...
tvåtusenelva i ett svep
JANUARI
Firade nyår hos Sarah i Ulricehamn. Blev kär i Australien och bestämde mig snabbt för att dit ska jag. och det ska jag. efter gymnasiet. typ.
Jag gick på öppna hus för att bestämma var jag skulle gå i skolan och pluggadepluggadepluggade.
Firade nyår hos Sarah i Ulricehamn. Blev kär i Australien och bestämde mig snabbt för att dit ska jag. och det ska jag. efter gymnasiet. typ.
Jag gick på öppna hus för att bestämma var jag skulle gå i skolan och pluggadepluggadepluggade.
FEBRUARI
Var typ inget annat än äckligt mycket plugg och ett hemskt motionspass till idrotten. Jag hade fin pizza noche med klasskompisarna.
Blev beroende av Glee och kär i Mark Salling. Bra grejer. För jag var liksom så där mysigt glad. Valde gymnasium gjorde jag också. Partyyy. Såg My Chemical Romance och nostalgiade min emotid.
MARS
Började titta på The Vampire Diares och blev kär i Ian Somerhalder istället. Hade ont i magen mest hela tiden och fick bekräftat att jag hade (har) magkatarr.
Min dator gick sönder och jag sörjde. Men det gick bra till slut, thank god liksom.
Beställde flyg och hostelbiljett till finaste London.
APRIL
Hade en idiotvikarie i skolan och nationella var i full gång. Var mongo på mattelektionerna med Alice.
Hade påsklov och Saris och resten av nördarna bodde hos mig ett tag. Fick träffa Oliwias engelsman och skrev en skitbra låt.
Började prata med den där snubben och firade valborg en dag för tidigt i en park med fina vener.
MAJ
Jag failade sönder mitt idrottsbetyg och hatade mina 310 poäng. Såg familjen och säkert! på grönan. Fyllde sexton år och blev firad i Rålis. Det var varmt på riktigt och man kunde ligga ute och sola.
Rökte vattenpipa i Solna och började hänga mycket med Celiuw.
JUNI
Slutade grundskolan och dissade balen för Tompas student.
Träffade snubben om och om och om igen. jobbade och fick en ny vän på köpet. Hatade att jag inte var på p&l men det var ändå okej. Hatade att Rebecca var i Spanien.
Var svinlycklig och älskade sommaren som började fantastiskt.
JULI
Åkte till London med fina vänner, drack vin och rökte i en mysig park och var alldeles för nördiga för vårt eget bästa. Kom hem och var en emotionell köttbulle. Levde i min Londonbubbla och var bara arg.
Åkte till Halmstad med familjen. Hade cocktailparty med gamla vänner.
Flippade sönder i Rålis och brydde mig inte.
AUGUSTI
Fick min älskade iPhone och flydde till Sarah i Ulricehamn. Fångade dagen och åt kakor. Badade för första (och sista) gången den sommaren. Kom hem och gick på konserter på grönan.
Började gymnasiet och träffade fantastiska människor. Förstod att jag gjort rätt gymnasieval och bästaste Sarah flyttade till Stockholm.
Firade Celia och fick lära mig stelhetens mamma riktiga mening på det hårda sättet.
SEPTEMBER
Fikade mest hela tiden med de nya klasskompisarna. Såg håkan på grönan. Myste med Oskar på hans ballkong.
Levde kvar i sommaren och gjorde ett fantastiskt första intryck när jag var alldeles för full.
Älskade S:t Eriks för att det var pluggfritt.
OKTOBER
Rullade vidare i skolan och gick på "insparksfest" där Emmas telefon blev snodd. Gick på bar för första gången i mitt liv och träffade alldeles för många pojkar. Firade Vilma och fick för att det var möjligheternas dag(ar). Insåg återigen hur jävla underbara mina klasskompisar är.
NOVEMBER
Älskade att det inte var vinter än. Var stammis på Lea's. Firade Sarahs nittonårsdag med finafina. Färgade mina toppar rosa.
Sov aldrig på nätterna och somnade på alldeles för många lektioner istället.
Var ute hela natten med Alice.
DECEMBER
Åkte till mitt älskade Dala-Järna och träffade Amanda. Gick igenom ettochetthalvt år och andades ren luft.
Det som inte får hända hände och allting stannade upp. Det blev kaos och allt var så overkligt.
Pappa opererades och farbror fick cancer.
Träffade snubben igen. Firade jul och hade alldeles för många släktmiddagar. Firade nyår med fantastiskt folk och hoppades på tur med den väldigt randoma nyårskyssen.
2011 var ett bra år men allt jag tänker på är ett namn. Har dock lärt känna nya människor som jag inte vet vad jag skulle göra utan och gjort helt sjuka saker rent allmänt. Egentligen har det varit ett bra år, men 2012 ska bli ännu bättre.
