jag älskar mina vänner.
alltså verkligen extremt mycket.
jag tänker nästan alltid bara på hur osäker jag är på allt och hur jobbigt det är med någon men jag borde kanske bara börja njuta av hur jävla awesome vissa är och hur mycket jag älskar er. utan er är jag ingenting och jag hoppas ni vet vilka ni är.

sen spelar det inte riktigt någon roll om anledningen till det är för att jag saknar någon, har störda mattelektioner, har regelbundna möten varje tisdag, nördar mej, tar promenader mitt i natten, kan prata med denna någon om allt, blir tröstad mitt i natten, går på konserter, är gift eller har karatepass klockan tre på natten.

ni är luften jag andas. ♥